Alla svek bebisen och den blev mördad!

Riley Ann, flickan som jag skrev om igår, är inte ensam om sitt tragiska öde.
någon gång i november läste ni kanske om Baby P.



Baby P blev bara 17 månader gammal när han misshandlades till döds i augusti förra året av sin mamma, styvpappa och ytterligare en man som bodde i hushållet i Storbritannien.

· Under flera dagar blev barnet lämnat kvar i sängen med smutsiga blöjor.
· Om pojken grät "fixade" styvpappan det genom att slå honom.
· Familjen tränade sin hund genom att låta den attackera Baby P.
· Hans naglar drogs ur fingrarna och fingertopparna klipptes av.
· Pojken lyftes upp i halsen och slängdes ned i sin spjälsäng.
· Han stryptes tills han blev blå och fick en flaska nedkörd så hårt i munnen att han började blöda.
· Baby P:s rygg bröts i två delar när han satt och tittade på tv - pojken blev förlamad i underkroppen.

Enligt ett vittne njöt familjen av att behandla stackars barnet på det viset!
Redan under hösten 2006 märkte socialtjänsten att något inte stämde med att pojken "ramlade för ofta" och "lätt fick blåmärken", så i december 2006 blev modern häktad första gången misstänkt för barnmisshandel. Under den månaden blev Baby P omhändertagen, men sedan fick han återvända hem.
Under tiden fick familjen besök av socialtjänsten vid flera tillfällen.

I juni 2007 blev modern häktad för andra gången och pojken blev omhändertagen på nytt. Modern blev utsläppt på grund av brist på bevis. Enligt BBC blev polisen och socialarbetare överkörda av en person i socialtjänsten med mycket stor inflyttande. Så pojken tvingades hem igen.

Den 1 augusti togs han till sjukhus, där läkaren inte ville undersöka honom eftersom han var på "så dåligt humör", trots att pojkens ryggrad, åtta revben var brutna och att han var förlamad från midjan och hela vägen neråt.
Mamman friades från anklagelser om barnmisshandel den 2 augusti.
Den 3 augusti 2007 hittades Baby P död i sin säng.
nu har mamman och männen erkännt sig skyldiga till pojkens död. Och fängelsestraffen väntar på dem.
Man lägger även skulden på bl.a. socialtjänsten och läkare som efter 78 kontakttillfällen under barnets korta livstid inte förhindrade det som höll på att hända. Trots att under de sista 8-månaderna dokumenterades över 50 skador på hans kropp.
Nu ser regeringen över regelverket, och enligt ett nytt lagförslag ska varje kommun i landet skapa en myndighet med syfte att motverka barnmisshandel. Inom myndigheten ska polis, sjukvård, skolor och sociala myndigheter samverka.

En av Storbritanniens medborgare skriver:
- Alla svek den här pojken. Samhället svek honom. Alla borde skämmas.

2 åring MÖRDAD!

(på bilden: den mördade flickan t.v. mamman översta hörnet t.h och styvpappan nedersta hörnet t.h.)

Jag läste precis på aftonbladet.se om en liten 2årig som blev brutalt mördad av sin mamma och hennes man den 25 juli 2007 i Texas. Flickan piskades med läderbälten, så att hennes hud blev svart och lila. Misshandlare tryckte flickans huvud ner i ett badkar med kallt vatten och kastades upprepade gånder i golvet. Övergreppet stoppades inte ens när flickan viskade "Jag Älskar Dig" till mamman, samtidigt som hon blev piskad.
Flickan dog till slut. Den 20åriga mamman och styvfadern fick panik och gömde kroppen i ett förråd. Två månader senare dumpade de den i Galveston Bay. Kroppen blev upphittad av en fiskare.
Obduktionen visade att flickan dog av skallskador.
Mamman Kimberly Dawn, säger att det inte var meningen att lilla Riley Ann skulle dö, utan att det var en "disciplinlektion". Hon skyller även det mesta på pojkvännen, Royce Clyde.
Men hon gjorde ju ingenting för att skydda sin dotter även om det var mannen som misshandlade barnet.
Nu står hon inför rätta för mord och riskerar fängelse. Rättegången mot pojkvännen kommer att ske separat.



Rest in peace little angel...

Break the silence! You have to tell!

Boktips: Pojken som kallades det

Pojken som kallades det. Av:Dave Pelzer

Det här är en otroligt gripande sann historia om en pojkes kamp att överleva. Författaren är den pojken som skriver om sin tuffa barndom.
Boken handlade om en helt vanlig pojke som tillhörde en helt vanlig familj, utåt sett. Men innanför väggarna blev pojken torterad, både psykiskt och fysiskt av sin egen mamma. Han tvingades att rengöra huset och sova i källaren. Pojkens bröder låtsades som om han inte fanns och hans pappa orkade inte bry sig. Pojken fick ingen mat hemma och började därför stjäla mat av sina klasskamrater. Därmed blev han utstött i skolan med. Pojken som kallades Det.
Det går inte att läsa denna bok oberört, man blir tagen och hjärtat dras till en hård klump. Trots att det är psykiskt svårt att läsa boken är den fantastisk och absolut läsvärd!

Varför...?

Hela världen skakades av det som hände i Belgien. Det skedde något fruktansvärt, något som aldrig borde inträffa.

Jag kan ibland känna att vissa platser drar till sig katastrofer och förödelsen. Man bara känner att något ont kommer att hända just där, i den mörka grinden, under den gamla bron. Andra platser känns däremot fridfulla och trygga, som t.ex. ett dagis. Det är ju också det som är menningen.
Varför.. kan någon förklara varför tre små barn blir mördade och många fler skadade just på ett dagis? Hur kan något dådsnt inträffa? Hur iskall och grym får man vara?
Gärningsmannen anses vara drogpåverkad och psykiskt sjuk. Men detta förändrar ingenting. Detta gör inte hans gärning mindre hemsk.
3 barn är nu döda, fler är skadade... Helt oskyldiga små skapelser. De hade rätt att leva ett gott och lyckligt liv.. men ingen kommer någonsin att höra deras skratt igen...

Köp en snäll T-shirt

På http://shop.agoodtshirt.com/ kan man köpa ascoola t-shirt och stödja Bris samtidigt. Amanda Larsson är designer som skapade t-shirtillustrationerna för Bris. Dessa föreställer ensamhet som utsatta barn känner. Dessa plagg är unika och har ett budskap! Deras pris är 250 kronor av vilka 60% går direkt till organisationen du vill stödja, dvs Bris i detta fall.
Jag tycker att det är ett jättebra och rolig sätt att hjälpa de utsatta barnen!
Vad tycker ni?


Visst är de snygga?

Att bara vara älskad...

"Barndomens lycka är att bli älskad."
- Letitia Elizabeth Landon

Betala för att få slå sin dotter

För nio dagar sen läste ni kanske om ett föräldrapar i Malmö som anklagades för barnmisshandel mot sin 5-åriga dotter. Trots att båda föräldrarna erkände att de hade misshandlat flickan blev dem friade!
Det uppmärksammades dock av bl.a. åklagare Ingegerd Jigin och Bris.
En annan prövning ägde rum.

Jag citerar ur artikeln i aftonbladet:
"Mammans knäppar med fingrarna mot den femåriga dotterns panna anser hovrätten inte har framkallat någon smärta hos flickan, även om handlandet kan ha orsakat visst obehag.Därför ska åtalet för misshandel ogillas."

Även om mamman hade erkänt att hon misshandlade dottern sade domstolen att det inte fanns några direkta bevis på att misshandel ägde rum.
Däremot fann hovrätten det klartlagt att fadern slog flickan på både huvudet och baken. Domstolen kom fram till att pappan gjorde flickan illa med flit och framkallade smärta.
Nu ska mannen dömas och tvingas betala dottern 5000 kronor i skadestånd.

Jag kan inte läsa artikeln utan att känna medlidande för flickan. Varför ska det krävas flera omprövningar för att föräldrarna ska få sitt straff? Att slå sitt barn är förbjudet! Om man blir friad fast man bär på ett sådant skuld, vart är hela mänskligheten då på väg?

Det enda pappan tvingas att göra som straff är att betala 5000... till en femåring? Är det allt? Ska man få köpa rätten att slå ett barn? Hur mycket nytta kommer 5000 att göra för en liten flicka som blev misshandlad av de närmaste människorna på denna jord?
...

It Should Not Hurt To Be A Child!

Adolf Hitler är barnens nya lekkamrat!

För ungefär en vecka sen kunde man läsa i flera dagstidningar om familjen Campell i USA som hade döpt sina barn till Adolf Hitler, Honszlynn Hinler Jeannie och Joycelynn Aryan Nation. Den äldste sonen är bara tre år gammal. Att döpa ett barn till namn som förknippas med ondskan är jämförbart med misshandel enligt psykologen N.G. Berrill. Det kan jag bara hålla med om.

Det spelar ingen roll vad föräldrarna har för syfte i namngivandet. Det viktigaste är hur barnet påverkas av det. Familjen Campell tar inte hänsyn till barnen och deras rättigheter till ett vanligt liv.

Framtiden ser inte lysande ut för en som heter Adolf Hitler. Sannolikheten att ett sådant barn blir utanför, mobbad och till och med få psykiska trauman är stor. Ett barn döpt till Adolf Hitler blir automatiskt ett objekt för utpekning och diskussioner, om inte ett hatobjekt.

Jag tycker verkligen synd om den stackars lille pojken och hans små systrar som tvingas leva ett liv utan egna identiteter och alltid bli förknippade med nazism, den största ondskan genom tiderna.

Nu har syskonen blivit omhändertagna av socialen och inte bara på grund av deras namn. Som jag har förstått så finns det andra faktorer som tyder på att barnen är otrygga i hemmet. Dock avslöjar inte pressen den exakta orsaken som ligger bakom beslutet.

Jag hoppas att de barnen ska nu få nya namn och ett bra och lyckligt liv helt opåverkat av föräldrarnas misstag.

Mer än 1000 ord

Läget i Sverige

Hej alla!

Våra föräldrar är uppvuxna i den Sverige där barnaga var en del av uppfostran. Man slog för att man älskade, sades det. Den 1 juli 1979 kom dock ett lag ut, som förbjöd all typ av våld mot barn även i skäl att uppfostra. Trots det blir tusentals barn misshandlade i Sverige varje år. Detta är katastrofalt!

Här nedan är diagram över siffrorna som jag har hittat i Brå (Brottsförebygande rådet)

Ur diagrammen ser man att antalet av den anmälda barnmisshandeln ökar drastiskt. Det kan ju bero på att man anmäler mer , men också på att det faktiskt sker fler barnmisshandelsbrott i Sverige. Situationen i verkligheten är ännu värre, eftersom de flesta brott blir aldrig anmälda och kan ske överallt utan att någon lägger märke till det. Ett barn kan bli plågad i din stad just i denna ögonblick, eller på din gata, ditt hus och till och med i lägenheten bredvid. Var inte rädd att rikta din blick mot det du kanske alltid försökt att undvika.

Ideellt arbete

Idag satt jag och tänkte på de drabbade barnen och undrade hur man kan hjälpa dem.
Ett alternativ är ju att engagera sig i något frivillig organisation som arbetar just med dessa frågor. Jag surfade på nätet och hamnade på BRIS hemsida (Barnens Rätt I Samhället).

Det är en ideell organisation som verkar för barnens rättigheter och är helt oberoende av politik och religion. BRIS hjälper barn och ungdomar genom att ge dem stöd och råd. Alla BRIS-kontakter som de har haft ger en erfarenhet av att kunna bedöma vilka insatser som behövs för att vid sidan av myndigheternas verksamhet försvara barnens och ungdomarnas rättigheter.

På hemsidan läste jag om möjligheten att arbeta för BRIS ideellt. I de flesta fall är det att arbeta som jourare, vilket innebär att man svarar på samtal och mejl från barnen och ger dem en vuxen stöd och råd. Nästan vem som helst kan bli en jourare. Det enda som krävs är att man har fyllt 25 och har teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet av att jobba med barn. Jag undrar om det räcker att ha läst psykologi och arbetat på dagis? Här är länken till platsen som man kan anmäla sig på.

Själv kan jag tyvärr inte göra det på grund av min ålder, men jag har kontaktat dem via mejl och frågat ifall jag kan engagera mig i BRIS genom att arbeta ideellt på ett annat sätt. Nu väntar jag på ett svar.

Nu är klockan mycket och det är dags att lägga sig. Ha det så bra mina läsare!

Chris' historia

Mitt namn är Chris, jag är 3 år
Mina ögon är svullna, jag kan inte se.
Jag måste vara dum, jag måste vara dålig.
Vad kunde annars göra min far så arg?

Jag önskar jag vore bättre,
jag önskar att jag inte vore så ful.
Då kanske min mor
fortfarande ville ha mig.
Jag kan inte göra något rätt,
jag kan inte alls prata.

Annars är jag inlåst,
hela dagen.
När jag vaknar är jag ensam,
huset är mörkt.
Mina föräldrar är inte hemma.

När min mor kommer hem
försöker jag vara snäll.
Då får jag kanske bara en
smäll i kväll.

Jag hörde precis en bil.
Min far är tillbaka från
Charlies Bar.
Jag hör honom svära.
Jag hör mitt namn.
Jag trycker mig mot väggen.
Jag försöker gömma mig från
hans onda ögon.

Jag är så rädd.
Jag börjar gråta.
Han hittar mig gråtande,
han kallar mig fula namn.
Han säger att det är mitt fel
att han plågas på jobbet.

Han slår mig
och skriker på mig.
Jag kan smita till slut,
och springer mot dörren.
Han har redan låst den,
och jag börjar stor gråta.

Han tar tag i mig och slänger
mig mot den hårda väggen.
Jag faller till golvet
med mina ben som nästan är brutna,
och min far fortsätter kalla mig fula namn.

Jag skriker 'Förlåt'
men det är försent.
Hans ansikte förvrids till
okänslighet.
Värken. Smärtan.
Igen och igen.

Åh snälla Gud, förlåt mig.
Snälla låt det ta slut.
När han äntligen slutar
och går mot dörren
ligger jag där känslolös.
Gråtande på golvet.

Jag heter Chris.
Jag är 3 år.
I natt mördade min far mig.

Det här brevet vandrar från mail till mail, från blogg till blogg, från hjärta till hjärta och får fler och fler att fälla en tår eller åtminstone tänka efter...
Det är Chris historia, men det finns oerhört många fler ...

Vad är barnmisshandel?

Hej mina kära läsare!
Det här inlägget vill jag ägna åt att berätta vad barnmisshandel egentligen är.

Barnmisshandel kan delas in i tre typer: fysiskt -, psykiskt våld och bristande omsorg.

Fysisk misshandel kan betyda att barnet blir slaget med redskap, att de vuxna medvetet utsätter barnet för någon skada eller inte förhindrar att barnet utsätts för en.Till fysiskt våld räknas bland annat slag, sparkar, skakningar, bett eller andra sätt då barnet tar skada eller utsätts för fara. Andra exempel på fysisk barnmisshandel kan vara att försöka kväva eller dränka barnet eller att tvinga i barnet alkohol och andra droger.

Psykisk misshandel är bland annat att inte ge barnet tillräckligt med kärlek och omsorg samt allt annat som får ett barn att känna sig skyldigt, värdelöst osv. Vanligast sker psykisk barnmisshandel med hjälp av ord som att nedvärdera, förlöjliga, fördöma eller hota barnet. Ett annat sätt att bli psykiskt misshandlad är att bevittna när en förälder eller ett syskon blir slagna

Bristande omsorg är när föräldrar inte har förmågan att tillgodose barnet med behov som mat, kläder, värme och medicinsk vård. Att lämna ett barn ensam eller utan uppsikt är också vad man kallar bristande omsorg.

Det är vanligt att ett barn utsätts för både fysiskt och psykisk misshandel samtidigt. Det sker oftast inte som en enstaka händelse utan ingår i ett mönster som upprepas under lång tid. Alla de typerna av barnmisshandel är mycket vanligare än vi tror. Som oftast förekommer de i familjer där en eller flera av föräldrarna dricker eller är psykiskt sjuka.

Introduktion

Hej på er alla!
Jag är en 18 åring som går sista året på gymnasiet. Jag valde att göra ett projektarbete om något som berör mig oerhört starkt. och det är Barnmisshandel.

"Jag ligger stilla så jag inte märks ... Kanske om jag blundar tillräckligt hårt blir jag osynlig? Kanske om jag ligger tyst blir jag inte upptäckt i mitt lila gömställe... Jag hör stegen utanför... de närmar sig ... jag håller andan... Sen kommer den... tystnaden... jag blundar hårdare... väntar... Plötsligt går dörren upp och jag förstår att tystnaden har varit förrädisk ... nu är det meningslöst att försöka springa ... Det blir bara värre... Sen kommer den, väntad som en blixt..smärtan....."
- Ett namnlöst barn

Ni alla har säkert hört talas om barnmisshandel. Det är ju något som brukar komma upp i tidningar och ibland på nyheter. Visst låter det fruktansvärt med barnmisshandel, men egentligen är det värre än vad det låter. Det är tyvärr inte så många som verkligen förstår hur alvarligt och förskräckligt det är. Och det är ju inte så konstigt, eftersom det är svårt att föreställa sig något man aldrig upplevt själv. Och det är just därför som jag har startat den här bloggen. För att upplysa folk om det otäcka under ytan som man så ofta väljer tränga bort och inte se. För att få oss alla som bara ser passivt på att se varje barns lidande som en katastrof. Jag hoppas att det finns folk där ute som bryr sig och vill motverka det hemska som sker. Jag ser fram emot att blogga för barnen och hoppas på respons.