Ur arkivet...

Hej jag är en kille på 14 år och jag var ute 10 min mer än jag får. Då tog pappa i mej jätte hårt och jag börja skrika. Då slog han mig i ryggen sen kastade han mig våldsamt ner på golvet bredvid mamma och hon brydde sig inte. Jag skrek och grät...

Bris-rapporten 2009

I fredags den 30 januari 2009 arrangerade Bris ett presskonferens och seminarium i Kulturhuset i Stockholm i samband med presentationen av årets Bris-rapport. Jag var en av dem som var närvarande. Mitt syfte med besöket var att se hur Bris arbetar med frågor som berör barnmisshandel.
Seminariet var mycket informativt.
Moderator för seminariet var journalisten Gabriella Ahlström.

De medverkande i seminariet var:
Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri, med särskild inriktning på barnmisshandel och sexuella övergrepp, Linköpings universitet.
Carin Götblad, länspolismästare, Stockholm och Gotlands län.
Ulrika Elmgren, polis och förhörsledare av barn, Barnhuset Göteborg.
Anna-Lena Christensson Östergren, chef Socialtjänsten Östermalms stadsdelsförvaltning.
Ulrika Carlsson (c), ordförande Riksdagens tvärpolitiska barngrupp.
Jenny Ingårda, BRIS.

Var och en av de som medverkade har en direkt kontakt med utsatta barn.
De berättade om sin verksamhet och man fick även ställa egna frågor.
Efter seminariet kan jag säga att det görs mycket för barnen, men inte tillräckligt. Myndigheterna gör så gott de kan. Visst kan de bli bättre men det största påverkan till det bättre kommer att ske då vi, åskådare, som tittar passivt på, börjar bry oss. Vi måste öppna våra ögon och se. Tyvärr är vi rädda att ingripa i andras liv. Men det är det enda sättet att förändra situationen.
Här kan ni läsa årets Bris-rapport.

Varför...?

Hela världen skakades av det som hände i Belgien. Det skedde något fruktansvärt, något som aldrig borde inträffa.

Jag kan ibland känna att vissa platser drar till sig katastrofer och förödelsen. Man bara känner att något ont kommer att hända just där, i den mörka grinden, under den gamla bron. Andra platser känns däremot fridfulla och trygga, som t.ex. ett dagis. Det är ju också det som är menningen.
Varför.. kan någon förklara varför tre små barn blir mördade och många fler skadade just på ett dagis? Hur kan något dådsnt inträffa? Hur iskall och grym får man vara?
Gärningsmannen anses vara drogpåverkad och psykiskt sjuk. Men detta förändrar ingenting. Detta gör inte hans gärning mindre hemsk.
3 barn är nu döda, fler är skadade... Helt oskyldiga små skapelser. De hade rätt att leva ett gott och lyckligt liv.. men ingen kommer någonsin att höra deras skratt igen...

Adolf Hitler är barnens nya lekkamrat!

För ungefär en vecka sen kunde man läsa i flera dagstidningar om familjen Campell i USA som hade döpt sina barn till Adolf Hitler, Honszlynn Hinler Jeannie och Joycelynn Aryan Nation. Den äldste sonen är bara tre år gammal. Att döpa ett barn till namn som förknippas med ondskan är jämförbart med misshandel enligt psykologen N.G. Berrill. Det kan jag bara hålla med om.

Det spelar ingen roll vad föräldrarna har för syfte i namngivandet. Det viktigaste är hur barnet påverkas av det. Familjen Campell tar inte hänsyn till barnen och deras rättigheter till ett vanligt liv.

Framtiden ser inte lysande ut för en som heter Adolf Hitler. Sannolikheten att ett sådant barn blir utanför, mobbad och till och med få psykiska trauman är stor. Ett barn döpt till Adolf Hitler blir automatiskt ett objekt för utpekning och diskussioner, om inte ett hatobjekt.

Jag tycker verkligen synd om den stackars lille pojken och hans små systrar som tvingas leva ett liv utan egna identiteter och alltid bli förknippade med nazism, den största ondskan genom tiderna.

Nu har syskonen blivit omhändertagna av socialen och inte bara på grund av deras namn. Som jag har förstått så finns det andra faktorer som tyder på att barnen är otrygga i hemmet. Dock avslöjar inte pressen den exakta orsaken som ligger bakom beslutet.

Jag hoppas att de barnen ska nu få nya namn och ett bra och lyckligt liv helt opåverkat av föräldrarnas misstag.

Läget i Sverige

Hej alla!

Våra föräldrar är uppvuxna i den Sverige där barnaga var en del av uppfostran. Man slog för att man älskade, sades det. Den 1 juli 1979 kom dock ett lag ut, som förbjöd all typ av våld mot barn även i skäl att uppfostra. Trots det blir tusentals barn misshandlade i Sverige varje år. Detta är katastrofalt!

Här nedan är diagram över siffrorna som jag har hittat i Brå (Brottsförebygande rådet)

Ur diagrammen ser man att antalet av den anmälda barnmisshandeln ökar drastiskt. Det kan ju bero på att man anmäler mer , men också på att det faktiskt sker fler barnmisshandelsbrott i Sverige. Situationen i verkligheten är ännu värre, eftersom de flesta brott blir aldrig anmälda och kan ske överallt utan att någon lägger märke till det. Ett barn kan bli plågad i din stad just i denna ögonblick, eller på din gata, ditt hus och till och med i lägenheten bredvid. Var inte rädd att rikta din blick mot det du kanske alltid försökt att undvika.

Introduktion

Hej på er alla!
Jag är en 18 åring som går sista året på gymnasiet. Jag valde att göra ett projektarbete om något som berör mig oerhört starkt. och det är Barnmisshandel.

"Jag ligger stilla så jag inte märks ... Kanske om jag blundar tillräckligt hårt blir jag osynlig? Kanske om jag ligger tyst blir jag inte upptäckt i mitt lila gömställe... Jag hör stegen utanför... de närmar sig ... jag håller andan... Sen kommer den... tystnaden... jag blundar hårdare... väntar... Plötsligt går dörren upp och jag förstår att tystnaden har varit förrädisk ... nu är det meningslöst att försöka springa ... Det blir bara värre... Sen kommer den, väntad som en blixt..smärtan....."
- Ett namnlöst barn

Ni alla har säkert hört talas om barnmisshandel. Det är ju något som brukar komma upp i tidningar och ibland på nyheter. Visst låter det fruktansvärt med barnmisshandel, men egentligen är det värre än vad det låter. Det är tyvärr inte så många som verkligen förstår hur alvarligt och förskräckligt det är. Och det är ju inte så konstigt, eftersom det är svårt att föreställa sig något man aldrig upplevt själv. Och det är just därför som jag har startat den här bloggen. För att upplysa folk om det otäcka under ytan som man så ofta väljer tränga bort och inte se. För att få oss alla som bara ser passivt på att se varje barns lidande som en katastrof. Jag hoppas att det finns folk där ute som bryr sig och vill motverka det hemska som sker. Jag ser fram emot att blogga för barnen och hoppas på respons.